torsdag 11 oktober 2012

Bara en tidsfråga innan jag får Nobel-priset...

Idag har jag äntligen börjat mer konkret med mitt arbete. Hittills har jag haft en dryg månads introperiod med klinik (och herregud vad jag har sett många udda saker, jag har aldrig sett serien "House" men förstår att den liknar det som de ser här på the Memory and Aging Center), föreläsningar, patientkonferenser, grand rounds etc. Igår såg jag en patient som vi upptäckte lider av något så extremt ovanligt så att det finns bara en artikel publicerad om detta från The Mayo Clinic. Det har väl heller inte undgått någon att ena nobelpristagaren i medicin i år, Shinya Yamanaka, är professor vid UCSF. Med tanke på den här artikeln som publicerades i New England Journal of Medicine igår så är det väl snart ingen tvekan om att jag också en dag kommer att få Nobel-priset? Haha.  Jag menar, kombinationen att jag är här och är svensk gör att det är givet.

Jag njuter fortfarande för fullt av att bo här. Vill inte åka hem (förlåt alla nära och kära där hemma)! Däremot är jag inte så säker på att jag skulle vilja jobba som läkare här. Inte nu i alla fall och tveksamt om jag skulle vilja göra min ST här. En av mina handledare som jag hade en dag på kliniken berättade för mig att hon var tillbaka på jobbet en (!!) månad efter att hon hade fött sin son. HERREGUD. Att säga att USA har ett bristande social security system är en underdrift. Alla mina kompisar här blir så förvånade när jag berättar om vår generösa föräldrarledighet och att papporna också tar ut den! Ett alternativ skulle vara att jag gjorde min ST i Sverige och sen jobbade i USA några år. Vi får se!

San Francisco har så mycket spännande att erbjuda. I förra helgen så var jag på festival i Golden Gate Park. Det var dags för den årliga Hardly Strictly Bluegrass-festivalen, en gratis (!) tre-dagars-festival som attraherar 750 000 personer. Såg bland andra Patti Smith och The Civil Wars (som typ blivit mitt nya favoritband). Så bra! Jag gick dit med några kompisar från UCSF, mina före detta roomies och min nya roomie. Skitkul!

Har äntligen fått eget boende och jag trivs jättebra. Bor i det fina (och dyra!) området Lower Pacific Heights. Det ser ut precis som på film, med en massa backar upp och ner och typiska "San Francisco-hus". Små mysiga kaféer, barer och restauranger, blandat med second hand-affärer och mer fashionabla märken. Älskar verkligen det här området.

Om någon helg ska jag på Halloween-fest med kompisar från UCSF och min roomie Kristy (som är från Taiwan från början men som pluggat på UC Berkley och jobbar här i San Francisco) ska följa med. Vi håller redan på att titta på utklädnad. Det är en så extremt stor grej här i USA! Jag funderar på att bjuda på mig själv och vara lite av en klyscha och klä ut mig till viking. Eller "Viking Princess" som företaget menar på att kostymen är... Haha.

Nu ska jag snart sova. I morgon är det grand rounds på kliniken redan klockan 08.00 och därefter ska jag vara i labbet hela dagen och fortsätta jobba med projektet. Men i helgen händer en massa skoj grejer!

Puss och kram!


måndag 17 september 2012

Träning och sightseeing

Träning alltså. Så. Himla. Skönt. Efter att ha bott i en resväska i två veckor och dessutom varit sjuk så var det verkligen helt underbart att få träna igen. Nu bor jag hos Maries kompis Magdalena och hennes roomies. Så snällt av dem! Jag får eget boende den 1 oktober, det ser jag fram emot förstås.

I helgen var jag på en Cable Car Tour av San Francisco, tillsammans med UCSF ISSO. Så ballt att se den här stan från ett annat perspektiv. Vi åkte runt Downtown, Marina och upp på Golden Gate-bron. Fantastiska utsikter! Träffade en trevlig post doc på resan också. Hon är från Indien från början. Jag gillar verkligen det med den här stan, att det är sådan mix av människor från jordens alla hörn. I helgen tog jag en kaffe med en kille som ursprungligen är från Taiwan men som snart är klar läkare och har gått medical school på UCSF. Här träffar jag läkarstudenter, ST-läkare, psykologer och psykologstudenter från Harvard, Korea, Luxemburg, Thailand. Så häftigt! Jag stormtrivs.

Här är en bild som jag tog på Golden Gate-bron och en bild på mig själv, som min kompis från Indien, Smita, tog.


Ett år senare...

...har jag:


  • avgått som vice ordförande i MSF
  • vikarierat som underläkare för första gången
  • tillfälligt bosatt mig i San Francisco
Vi får se hur många uppdateringar jag kommer göra framöver. Är i San Francisco där jag skriver min masteruppsats på läkarprogrammet. Så sjukt att jag snart är klar läkare! Men fantastiskt efterlängtat. Här i USA kunde jag inte ha haft det bättre. Är på UCSF Memory and Aging Center och San Francisco är helt underbart.

Skriver mer sen.

torsdag 10 november 2011

Bättre sent än aldrig

Bättre sent än aldrig. Jag har nu skaffat en iPhone. 4S dessutom. Nu kommer livet bli så mycket lättare (hey, I'm a material girl) när jag slipper min gamla, dåliga SonyEricsson med tejp runtom.

onsdag 9 november 2011

Stolt över framgångar

Ikväll är det inte speciellt svårt att vara stolt över att få vara med och leda en så bra förening som Medicine Studerandes Förbund - fler AT-platser i Stockholm och ett vinterlov i Skåne. Utan alla duktiga, engagerade läkarstudenter runt om i landet hade det inte gått. Är så fascinerad över allt jobb som studenter utför varje dag. Inspirerande. Minst sagt.

tisdag 8 november 2011

Läkare är också patienter ibland

Här om dagen fick jag utföra ett mindre kirurgiskt ingrepp på en patient helt själv. Under översyn av min handledare - förstås. Min handledare fick ett samtal och var tvungen att lämna rummet en kortare stund. Sköterskan var kvar i rummet och där stod jag sterilklädd med kniven i handen. Jag frågade: "Vill du att jag väntar med att fortsätta tills dess att min handledare är tillbaka?". Patienten svarade: "Om du känner dig trygg så gör jag också det, då får du gärna fortsätta". Jag kände mig trygg med vad jag gjorde och sa det till patienten så patienten sa att det var ok för mig att fortsätta. Så jag fortsatte. Min handledare var tillbaka efter två minuter eller något sådant.

När patienten senare var påklädd, skulle till att gå därifrån och när vi sa hej då till varandra vände sig patienten till mig och sa: "Jag vill tacka dig för att du frågade om du fick fortsätta, när läkaren lämnade rummet. Det var väldigt snällt av dig."

För mig var det självklart att fråga patienten om detta. Jag vet själv hur det är att vara patient. Det är vi alla någon gång i livet. Vare sig vi jobbar som bagare, jurist, dagislärare, artist eller läkare. "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är ganska enkelt att tänka tycker jag. Jag vet dock att det finns många människor som inte tänker så. Jag hoppas att jag aldrig tappar det tänket när jag jobbar som läkare. I mitt framtida yrkesliv kommer jag varje dag att möta människor som jag kommer att behöva utföra obehagliga undersökningar på, fråga om känsliga saker eller meddela tråkiga besked. Då ska jag försöka tänka: "Hur hade jag velat att min läkare hade gjort, om det var jag som var patient?".

Och apropå att läkare också är patienter. Igår läste jag en intressant artikel i Läkartidningen och varför och hur ofta som läkare sjukskrivs.

lördag 5 november 2011

Les Misérables

Igår åkte jag och Alexandra till Malmö Opera och såg musikalen "Les Misérables". Himla mysig upplevelse. Varför gör jag inte sådant här oftare? Tidsbrist är en anledning, pengabrist en annan (men just den föreställnigen vi såg igår hade billiga priser - bara 120 kronor för personer under 26 år), men jag tror också att jag ibland låser mig lite i mina egna vardagsvanor och glömmer att lyfta blicken från skolan, MSF och allt det "vanliga" som jag brukar göra. Det finns faktiskt väldigt mycket man kan göra i kulturväg, även i Lund och Malmö.

I november kommer jag att ha så kallad "landsortsplacering" på Karolinska i Stockholm. Då kommer jag att vara där en vecka ungefär. Jag och lillasyster Louise ska gå på Melissa Horn en av kvällarna, på Cirkus. Det ser jag fram emot.

Jag själv har sjungit, dansat och spelat teater när jag var yngre. Kan sakna det ibland, framför allt dansen. Ikväll springer jag runt i min lägenhet och sjunger med i Carolina Wallin Pérez tolkningar av klassiska Kent-låtar.