Lite julbilder

God fortsättning!

Jag kom hem tillslut. Det var på håret. Efter ungefär 14 olika besked om huruvida flygen från Sturup skulle gå eller ej, om det fanns ersättningsbussar eller inte och så vidare så kom jag iväg. Pga det blåsiga vädret kunde inte flygen starta, för all snö som låg på startbanorna. Det fick bli ersättningsbuss istället. Jag var framme på Bromma strax efter klockan 19 på kvällen. Då var jag ganska så trött. Hade varit uppe sedan strax innan fem på morgonen, för att hinna med mitt tidiga flyg. Kolla bilden nedan (och filmen, som visar hur det såg ut på stationen i Lund när jag väntade på flygbussen)! Det var så mycket snö på vägen och det blåste kraftigt. Min planerade julklappsshopping blev alltså inte av utan fick göras den 24e. Jag var sjukt effektiv, handlade allt jag skulle på mindre än en timme!

Idag var vi på jullunch hos mina kusiner. Det var kul och väldigt god mat. Det var ingen julmat, vilket var uppskattat. Jag tröttnar alltid på julmaten redan efter en måltid. Ärligt talat, vad på julbordet är det som är så himla gott? Jag gillar grönkålen, sillsalladen, rödkålen och julvörtslimpa med senap och julskinka. Köttbullar och prinskorvar... eh va? Det är ju verkligen inte speciellt gott.

Imorn kommer J hem. Det ska bli mysigt att träffa honom igen.

Godnatt!

Väskan är packad. Ute faller snöflingorna tätt. Håll tummarna för att jag kommer iväg med planet imorn!

Charmigt

Det här inslaget från Sydsvenskan är så charmigt:

http://www.sydsvenskan.se/webbtv/webbtv_lund/article1316301/Harriet-93-gar-mobilkurs-i-Lund.html

Skönt att J inte ringer polisen eller akuten så fort jag inte kommer hem när jag sagt att jag ska.. Haha.

Såg att det var samma journalist (Bengt Arvidson) som stod bakom det här reportaget, som det som Sydsvenskan gjorde om oss i Nallesjukhuset, för snart två år sedan. Roligt!

Lyxfrukost istället för fem timmars tågresa

Mmm... Skönt att "sova ut" (gick upp 07.30 istället för 05.30) och äta en mysig frukost i lugn och ro. Ostmackor med grönsaker, te och O'boy! På nyheterna säger de precis att i Skåne ställs just nu 100 tåg in varje dag. Nej, det ger mer att sitta hemma och läsa än att sitta och frysa i fem timmar på tåget idag. Blir alltså inget Kristianstad för mig idag. Vill inte riskera att inte hinna hem ikväll, i och med att jag åker så tidigt till Stockholm imorn.

Att prata om vädret...

...är vi i Sverige, som bekant, ganska duktiga på. Det är intressant att jag senaste veckan hela tiden hört folk runt omkring mig (och jag själv, det ska jag erkänna) prata om snön och dess konsekvenser.

Igår tog jag 14.30-tåget från Kristianstad. Jag var framme i Lund 17.40. I vanliga fall brukar den sträckan ta 45 minuter. Klart att man blir frustrerad och arg. Snett mitt emot mig satt två personer som inte kände varandra sedan tidigare, det var uppenbart. Efter att vi fått meddelande på meddelande från tågpersonalen att "Mina damer och herrar, vi väntar på signal för att få lämna stationen!" eller "...vi inväntar ett mötande tåg..." eller "...det är växelfel i Hässleholm och vi står i kö för att få komma fram!" så började folk så sakta söka kontakt hos medresenärerna.

De två personerna framför mig började så smått att prata med varandra. Det började med ett litet leende i samförstånd, över hur ironisk hela situationen var. Därefter kom något i stil med:

- Ja, herregud, så mycket fick man för att man smet tidigare från jobbet. Haha!

- Ja, det här är inte klokt. Har Skånetrafiken aldrig sett snö tidigare?

- Nej, det verkar inte så. I morse var det försenat också. Att de aldrig lär sig. Tänk på alla som ska med flyget från Kastrup!

Då lade sig en tredje person i diskussionen:

- Ja, jag ska till Egypten om några timmar! Hur ska det här gå?

En fjärde blev intresserad:

- Åh, det ska min kompis också. Hur är det med hajarna nu? Är det säkert att dyka? För det var väl i Egypten som det var badförbud på grund av hajar?

- Ja precis. Nej, men vi är inte på det stället. Ja, min son och svärdotter är redan där, så jag skulle komma lite senare. Nu får jag bara hoppas att jag får komma dit överhuvudtaget!

- Ja, det är många flyg som är inställda också.

- Jag flyger med Fritidsresor så jag hoppas att de kompenserar för om flyget skulle bli inställt.

- Men vad skönt för dig, det är säkert inga problem.

Så höll det på. Jag satt försjunken i mina böcker (försökte plugga lite, jag kunde ju ändå inte göra något annat när vi bara satt där) eller satt och tittade ut och tänkte på hur vackert det var ändå, med solen som sken på snön.

När jag skulle gå av, satt det första paret fortfarande och pratade med varandra, tre timmar senare. Vet inte hur historien slutade, men det skulle inte förvåna mig om de bytte nummer. Det kändes nästan som att de båda fattade tycke för den andre. Roligt i sånt fall! Inget ont som inte har något gott med sig.

Idag var det samma sak igen. Jag tog 14.30-tåget och kom fram till Lund vid 16.15. Inte lika farligt med andra ord. Jag somnade faktiskt idag och var nära att missa Lund. Fy fan vad jag hade blivit irriterad om jag hade vaknat upp i Köpenhamn. Inte kul. :D

Kontraster

Det var en strålande dag. Solen sken och snön glittrade i ljuset. Kallt visserligen, men det gjorde inte så mycket för att det var så vackert. Vi hade precis börjat ronden och det var ganska så lugnt på avdelningen just den här dagen.

Helt plötsligt ringer min handledares telefon. Signalen skär genom tystnaden på läkarexpeditionen. "Ja hallå? Ja, ok. Var någonstans sa du? Akuten? Jag kommer på en gång!" Klick. "Det är ett hjärtstopp på akuten, jag måste springa. Vill kandidaten följa med så får du, men kom nu!".

Klart jag ville det. Vi har övat oss på sådana här situationer. Med hjälp av olika teoretiska scheman och på dockor, men det är en annan sak att uppleva det på riktigt. Med andan i halsen och ultraljudsapparaten släpande efter mig sprang jag lite extra fort den här gången.

När vi kom in i rummet låg patienten redan på bordet och fick HLR med hjälp av en maskin, en så kallad Lucas-apparat. Det var en massa andra människor i rummet; läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, ambulanspersonal, kandidater. Ändå var det hela väldigt organiserat. Det framgick tydligt vem som ledde arbetet och gav order. "Pausa behandlingen! Analysera EKG! Ge adrenalin! Fortsätt HLR!" och så höll det på i minuter som kändes som timmar.

Min handledare tittade på patientens hjärta med hjälp av ultraljudsapparaten som vi tagit med oss. Vi kunde konstatera, efter flera omgångar med försök, att hjärtat inte orkade slå själv. Det fanns inget mer att göra. Pulsen ville inte komma igång.

"Ok. Avbryt behandlingen..." sa den ansvarige läkaren, med en påtaglig uppgivenhet i rösten. Patienten kopplades bort från alla apparater, täcktes över med filtar och folk började skingra sig. "Jag går ut och pratar med anhöriga".

Jag och min handledare återgick till våra sysslor på avdelningen. Dagen fortsatte som vanligt. När jag gick från sjukhuset den dagen tänkte jag på hur konstigt det är, att alla andra runt omkring bara lever på som vanligt. Det är ingen som vet om vad som precis hände (förutom anhöriga och sjukvårdspersonal förstås). De flesta njuter av solen och snön och planerar inför julen.

Farmor

Jag saknar min farmor. Hon hette Astrid och blev hela 96 år gammal. För lite drygt två år sedan gick hon bort. Att hon fick leva i 96 år är fantastiskt. Det var liksom inte konstigt att hon dog när hon gjorde. Ändå känner jag fortfarande att jag saknar henne.

Framför allt när jag är på kliniken och ungefär åtta av tio patienter är väldigt mycket äldre. Flera påminner om min farmor. Både till sättet och vissa till och med till utseendet. Hon var en väldigt snäll och omtänksam farmor och det är verkligen tomt utan henne. Att jag inte har någon kvar från den "äldre" generationen är lite tråkigt, men därför är det så trevligt att få träffa äldre människor på kliniken.

Jag tror att det är bra att komma ihåg att bara för att en person åldras så betyder det inte att den inte har kvar sin personlighet och integritet. Det värsta jag vet är när yngre människor pratar till en äldre som om den vore ett litet barn eller förståndshandikappad. Visst kan många ha en kognitiv nedsättning. Hälften av alla människor över 90 år har en demensutveckling. Det är inte konstigt att även hjärnan blir äldre och bryts ner, precis som resten av kroppen.

Men kom ihåg att personen framför er har också varit ung en gång. Sprungit obehindrat, lagat mat åt sig själv och andra, klätt upp sig inför finare tillfällen, varit kvicktänkt, glad, arg, kär, upprörd, stolt och ja, you name it! Så prata för guds skull inte bebisspråk med personen (gör inte det med små barn heller för den delen, de ser igenom sånt, jag lovar!) bara för att han eller hon numer har svårigheter att röra sig eller uttrycka sig. Nej, behandla personen precis som du hade velat bli behandlad själv!

Ny centralstyrelse för Läkarförbundet

Grattis Marie Wedin, Heidi Stensmyren, Ove Andersson och alla andra till att ha blivit invalda i Läkarförbundets centralstyrelse! Marie blev den som fick ta över ordförandeklubban efter Eva Nilsson-Bågenholms sex och ett halvt år på posten. Det var väldigt jämnt, 75 röster för Marie mot 66 för Heidi (som nu är förste vice ordförande). Det tyder på att det är två mycket duktiga kvinnor som nu sitter i presidiet. Det var spännande och roligt att vara med på fullmäktige. Dock måste jag tillstå att i vissa stunder kändes det som att MSF har en mer ordnad organisation. Vi är bra i MSF!

Imorn fyller J 25 år. Det ska vi fira ikväll och imorn, men han vet inte om hur än. :)

40

...minuter försenad rullar jag nu in i Stockholm. Jag är ändå inte värst drabbad. Det finns de som de senaste dagarna försenats med uppåt åtta timmar. Vad händer med SJ? Det är problem varje gång. Jag gillar egentligen att åka tåg. Skönt att man slipper flygbussar, incheckningar osv och att man kan jobba/plugga i lugn och ro under resan. Men nu vet jag inte...

Mot Stockholm!

Sitter på tåget mot Stockholm. Ska dit för att representera MSF på Läkarförbundets fullmäktige. Kommer bli kul och spännande. Läkarförbundet ska välja en ny ordförande, efter Eva Nilsson-Bågenholm. Två kompetenta kvinnor är nominerade till att ta över. Vice ordföranden Marie Wedin och andre vice ordföranden Heidi Stensmyren. MSF har nominerat Heidi, mycket för hennes engagemang i utbildningsfrågor.

Nu blir det till att läsa på alla handlingar som jag fått hemskickat. Medan jag gör det, lyssnar jag på "Promise and the monster". Rätt skön musik som J tipsade om.

Glad andra advent!

Igår hade vi i MSF Skåne sittning på Malmö nation. Skitkul var det. Vi hamnade precis bredvid "Casas" jobbarlag och deras tacksittning, haha. Det var kul. Däremot måste jag erkänna att jag börjar känna mig lite gammal i nations-/studentsammahang. De som satt runt oss och skrek och sjöng var ju lätt födda -90 eller senare.

Nu ska jag plugga lite och efter det, adventsfika med Reb.

I LOVE KRISTIANSTAD

Mm... Det är inte lätt att åka hiss på CSK! Bra att det finns informativa skyltar till hjälp... Det är faktiskt fel på hela hissystemet. Vid lunchtid får man ibland vänta i fem minuter på en hiss. Sen står det att den ska upp, men åker ner och tvärtom. Frustrerande och konstigt. Vet ni hur lång tid fem minuter är, under en lunchtid?! Haha. Ja, man kan bli upprörd för mindre.

Nej, faktum är att jag är helt lyrisk över min första vecka i K-stad. Sån skillnad om man jämför med Lund! För första gången på länge känner jag mig sedd, välkomnad på ett ärligt sätt och får möjlighet att delta i avdelningsarbetet på riktigt. Inte bara stå bredvid en överläkare med tre ST-läkare och två AT-läkare i släptåg, som ett fån och stirra. Hetsigt lyssna lite på några lungor (det gäller att hålla sig framme med stetoskopet när handledaren ska undersöka!) eller ett hjärta. Klämma lite på några vader som snabbt skymtar fram, humma och nicka och sedan rusa vidare till nästa patient. Nej, nej, så är det inte i K-stad! Här har jag fått skriva epikriser så det står härliga till, skrivit ut patienter, pratat med dem och undersökt dem helt själv, givit förslag på diagnoser och ytterligare undersökningar, skickat remisser, skrivit recept, tagit blodgaser, satt en PVK (visserligen på Jakob i klassen, under en praktisk övning, men ändå!) m.m.! Allt detta på bara fyra dagar. Haha, om något år kommer jag förmodligen vara duktigt trött på det administrativa arbetet, men hey, någon gång måste jag ju börja och lära mig. Jag är så glad, äntligen lite skolmotivation! Precis vad jag behöver.

Det gör liksom inget att tåget går från Lund 06.40 varje morgon och att jag kommer hem vid 18.30. Det är SÅ värt det. Go Kristianstad!

Sov gott!

Glad första advent!

Precis satt upp julstjärnan som jag fick av mamma. Fint blev det. Förra veckan bakade jag lussebullar, riktigt gott. Ska äta några ikväll med. :)

Kandidat? Nej tack!

Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till patienter som inte vill ha kandidater med i undersökningsrummet. Jag förstår absolut att det kan kännas obekvämt och genant att ha en massa olika doktorer och läkarstudenter med sig i rummet samtidigt, som alla vill klämma och känna, ställa frågor och inspektera. Samtidigt hörs ett "hum", "mm", "ok", "jag ser det här ja..." osv. Däremot är det förstås av största vikt att vi kandidater faktiskt får vara med och träffa patienten. Hur ska vi annars lära oss? Det är jag och mina kollegor som kommer att jobba och ta hand om resten om bara några år. Hur ska vi kunna bli duktiga läkare om vi inte får vara med och träffa och undersöka patienter??

Världens sötaste?

Kolla den här filmen! J hittade den åt mig. Katter måste vara de sötaste djuren som finns. Håller ni med?

http://www.youtube.com/watch?v=bjZqZWbmXK4&feature=player_embedded

En historisk dag

Pappa har gått med i Facebook! Haha. Jag och Louise bjöd Pappa på "Cornelis" idag i Lund. Fin film. Tragisk historia men bra film. Nu ska vi träffa J och hans mamma och syster (som också av en slump är i Lund) och käka middag.

Ciao!

Bra dag!

Underbart väder i Lund. Lunchat med Karro. Städat lägenheten (behövs inför imorn...). Fixat fars dag-present med Louise till Pappa. Snart kommer Frida hit på middag (eftersom hon har fyllt 25).

KÖTT

Köpte nästan fem (!) kg köttfärs idag på ICA Malmborgs. Skynda och fynda alla ni som bor i Lund. Det var snuskigt lågt pris (29:90 kr/kg) så var bara tvungen. Såg rätt groteskt ut när allt låg uppe på diskbänken, färdigt att frysas in. Nu är du väl stolt över mig mamma, att jag orkar vara så vuxen så att jag fyndar sånt här?? :D

Spontana familjebesök i Lund

Igår var brorsan här. Han, Louise och jag gick och tog en öl på Sandras (en lokal pub nära min lägenhet). Hade aldrig varit där tidigare men det var väldigt bra. Andreas och Louise åt plankstek och jag tog bara en förrätt (skulle nämligen hem till Malin på middag senare). Väldigt trevlig avslutning på kvällen hos Malin också. God mat och roligt sällskap!

På söndag kommer Pappa (ja, jag stavar "pappa" med stort p, för det är ju det han heter i mina ögon) hit. Också oväntat och kul. Både Andreas och Pappa är här i andra ärenden, trevligt att man kan kombinera lite jobb/förtroendeuppdrag med familjegrejer.

I övrigt har jag haft en väldigt bra klinikvecka so far. Är på hematologen och det är mycket intressant. Har sett en del ovanliga och hemska saker men det är lärorikt, något man minns.

Nu ska jag förbereda en uppgift i ledarskapskursen jag läser.

Söndagspyssel

Idag har varit en sån där pysseldag. Tvättat, fixat MSF-grejer, pluggat lite..

Igår kom J hem från London. Så mysigt att träffa honom igen! Han har varit där rätt mycket på sistone, för intervjuer till jobb. Han är så duktig och såklart har han fått en massa erbjudanden. Imorse när jag vaknade stod det en liten påse på soffbordet. Det var en present till mig från honom, blev jätteglad! Ett body butter, perfekt att ha när det blir torrare och kallare ute. Väldigt gulligt av J tycker jag!

Det var en riktigt trevlig klassittning igår. Tappade nästan rösten under kvällen... men det är bättre idag!

Hej igen!

Jag lever! Har bara inte skrivit på ett tag. Varit mycket i skolan, med MSF osv. Nu är jag sjuk också... Men men, det är inte så farligt, mest en seg förkylning.

Ikväll är det sittning med klassen. Vi ska fira att vi den här veckan har klarat av halva läkarutbildningen. Helt sjukt att jag redan är halvvägs. Det har gått så fort! Känns faktiskt som att det inte var speciellt länge sedan jag satt på uppropet i januari för snart tre år sedan. Dessutom tycker jag att det brukar vara så att allt man gör, går fortare den andra halvan av tiden. Håller ni inte med?

Snart är det väl juni 2013 och jag står där med min läkarexamen i handen. Coolt.

Så var vintern här

Nu har snön kommit! Skittrist! Eller?

Taggar till och peppar om!

Idag var det mycket roligare på kliniken. Det behövdes för min motivation tror jag. Fick faktiskt (med lite assistans förstås) sätta ett pleuradrän på en patient idag! Det och skriva dagantecking. Alltid bra att öva.

Det ryktas hej vilt om att snön är på väg, även till Skåne. Booooring!! Inte än, snälla... Aja, skit samma, det är som det är. Hellre snö än regn i och för sig. Hör nu hur det smattrar mot mitt fönster. Snarare regel än undantag att det regnar i Skåne. Det gör faktiskt inte det lika ofta i Stockholm (som jag fortfarande kallar "hemma", fast när jag är i Stockholm säger jag "hemma" om Lund... "Hemma-hemma" kanske är ett bra ord för Stockholm?). Dit ska jag för övrigt nästa helg. Kommer bli kul. Åker upp för ordförandenätverk och representantskap för MSF:s räkning. Alltid kul med MSF-grejer. Träffa andra MSF:are från hela Sverige, diskutera och debattera (vilket jag gillar, som bekant) och nu också få komma hem till familjen lite. Saknar dem här nere. Det gör jag verkligen. Inte det att jag inte trivs i Lund, för det gör jag, men de fattas ändå.

Att känna sig otillräcklig...

...är rätt jobbigt. Hade lite den känslan idag. Jag har mycket att göra i livet för tillfället. Samtidigt är det självvalt och jag tycker att allt jag gör är väldigt roligt, annars hade jag inte gjort det! Det är dock inte så kul att känna att man inte räcker till. Jag tycker att hur jag än gör så hinner jag till exempel inte plugga så mycket som jag skulle vilja, vilket gör att jag inte känner mig helt med på kliniken varje dag, vilket gör att jag känner mig efter och mer stressad.

Jaja, det går säkert över. Mycket en vanesak tror jag, det här med klinik. Jag inbillar mig det i alla fall. Det kommer gå bra till slut! Nu ska jag läsa på om en patient som jag fick "tilldelad" idag. Väldigt spännande sjukhistoria så det är motiverande.

Psykisk ohälsa - vanligare än vad ni tror

Såg precis "Inferno" på Kunskapskanalen. Ett program om psykisk ohälsa. Väldigt bra och fint berättat. Ikväll handlade det om personer som lider av bipolär sjukdom.

Psykisk ohälsa är vanligare än vad de flesta tror. Jag kan säga att när jag sitter på kliniken (oavsett vilken avdelning jag auskulterar på för tillfället) och läser journaler innan jag träffar patienterna, så står det i var och varannans medicinlista att de äter olika mediciner mot psykiska problem. Ett av de vanligare preparaten är s.k. SSRI-preparat. SSRI står för Selective Serotonin Reuptake Inhibitor och är alltså medicin som hindrar återupptaget av neurotransmittorn serotonin i hjärnans nerver.

Jag vet att för många personer är psykisk ohälsa något lite läskigt och konstigt. Det förstår jag, för många tror fortfarande att personer som lider av psykisk sjukdom är lite "knäppa i huvudet", obehagliga och farliga. Det finns tusen och en diagnoser även för hjärnan! Alla med psykisk sjukdom är inte potentiella massmördare. För övrigt finns det "psykiskt stabila" människor som kan begå hemska brott och andra saker ändå. Jag vill understryka att för mig är det inte konstigare att ha en psykisk sjukdom än en somatisk. Varför skulle det vara mer skamfyllt att äta mediciner mot psykiska problem än mot bakterier i magen? Egentligen?

Så stå på er alla med psykisk ohälsa! Det är bra att program som "Inferno" sänds, så att folk får se att vem som helst (precis som att vi alla kan ramla och bryta benet i skidbacken) kan drabbas och att det absolut inte betyder slutet på livet för att man får en psykisk sjukdom som diagnos.

Shitty day, bokstavligt talat

Idag är en sån dag då jag bara känner att: "jag pallar inte". Typ inte någonting. Känner mig allmänt less. Det är ok att känna så ibland. Orkade inte vara speciellt engagerad på kliniken idag. Varje dag kan jag inte vara "den duktiga och pålästa kandidaten". Idag var en sådan dag. Var också med under en koloskopi så det är faktiskt en riktig skitdag idag.

Ska träna senare i eftermiddag, det brukar pigga upp. Det och mat. Ska käka lite lunch nu.

Hur skulle världen se ut utan sociala nätverk och virtuella blommor?

Vad är det med mig (/människor)? Vad gör jag uppe nu? Laddar upp bilder på Facebook... Ja, men "alla" har tjatat på mig att lägga upp bilderna från sommaren. Tänkte att ikväll var det dags. Fy... Har knappt kommit halvvägs genom sommarbilderna och det har tagit mig nästan en och en halv timme!

Ok nu tänker ni: "Eh... men skit i det då?".

Men jag kan inte skita i det nu! Inte nu när jag har börjat. Mission completed ni vet? Suck.. Ska kanske vattna min virtuella blomma på Google Desktop lite? Nej, jag skojar inte. Jag har en virtuell blomkruka på mitt skrivbord (alltså skrivbordet i datorn). Den dör inte i alla fall. Det gör mina riktiga, levande blommor.

Har slutat anstränga mig. Försöker snarare ha ihjäl dem (en envis rackare står dock kvar, en sketen palm från IKEA, som jag köpte 2007 när jag flyttade till Lund). Var nära på att lyckas ha ihjäl palmen (hade låtit den torka under en hel sommar när jag var i Stockholm), men så fort pappa kom ner till Lund gav han den vatten och skällde på mig för att jag inte visste hur

man vattnade blommor. Så den reste sig igen kära vänner. Sneglar på mig trött varje dag med sitt enda, fula blad.

Avkoppling

Skönt att kunna läsa något annat än medicinlitteratur ibland. Idag kom nya numret av Elle i min brevlåda. Yes! Blir bra lektyr till min utsökta middag; köttbullar och spaghetti... Tredje dagen i rad jag äter det. Skit samma. Pallar/hinner inte göra näringsrik, god och billig mat varje dag.

Är utsvulten sen träningen. Måste äta innan jag tuppar av.

Plugg och fika med lillsyrran

Sitter hemma hos mig och pluggar. Jag till min medicintenta och Louise till sin psykiatritenta. Strålande väder även idag i Lund, så vi tog en kort promenad och handlade lite fika på vägen. Mormors bageri är en favorit, där var jag för någon dag sen och köpte, men det som ligger närmast mig hade stängt så det fick bli två biskvier från Coop. Kassörskan frågade: "Vill ni ta med?".

"Eh... Nej, vi sitter gärna här vid era kassor, spelautomater och blinkande lådbilar för barn och äter. Tack för att du frågade!"

Nja. Vi tog med oss hem. Nu ska jag fortsätta plugget.

Mmm...

Dagens middag:

Laxfilé med ris, coleslaw, ruccola och citron. Mums.

Kärt återseende

Hade varit och tränat och var på väg hem när jag sprang in i en gammal kursare och tillika Nallesjukhus-kollega; Amelie. Med sig hade hon sin lille son Valle, fem månader. Det var verkligen jätteroligt att se henne igen och hennes söta Valle! Amelie är en sån tjej som alltid är glad och det smittar av sig på alla som är i närheten av henne. Lille Valle satt mest och skrattade (lik sin mamma med andra ord), pillade med sitt täcke eller bet på vagnen.

Sköna lördag

Avicii var så bra! Jag, Frida och Karro förade lite hemma hos mig innan. 1000 pers ungefär var det som var där (eh... oj, syftningsfel. Alltså inte 1000 pers hemma hos mig, men på AF-borgen... ja, ni fattar förstås). Det var grymt häftigt att se ett så stort folkhav göra "veven" till "My feelings for you" och "Bromance". Jag är mäkta imponerad över J och Carl. De har jobbat med det här hela sommaren och ganska så sent var det osäkert om Avicii skulle spela. Jag visste om att det var på gång, men fick förstås inte säga något innan allt var klart.

J har sagt flera gånger att "det är så mycket med klubben nu" och "idag har det varit sjukt mycket problem med klubben som vi behövde fixa" osv. Jag har tänkt lite ibland; vad kan gå fel? Är det verkligen så mycket att göra? Men i torsdags förstod jag. Vilket jobb de har lagt ner! Det var så proffsigt gjort på alla sätt. Kändes lite internationellt. För ett tag glömde jag att vi var i Lund.

Igår träffade jag Karin och Ida på Lundia. Vi drack lite vin. Strålande väder idag och idag har jag bestämt mig för att inte plugga. Det ska jag göra imorn. Jag behöver en dag utan plugg, tror det är nödvändigt att bara vara ledig någon gång också, på riktigt.

Gratis är gott + utgång

Fick idag min första påse från Goodiebag.nu. Innehöll två fuktkrämer. Ska bli intressant att prova.

Ikväll ska jag till AF-borgen för att se Avicii spela. Det är J som har anordnat hela eventet och 1000 pers förväntas komma. Är så stolt över honom. Nu ska jag äta!

"Varför ska någon låta sig ledas av mig?"

Den frågan ska jag besvara i mitt reflektionspaper som ska vara inlämnat i morgon, senast klockan 12.00. Det gäller kursen som jag läser på EC; "Ledarskap i studentaktiva organisationer".

Det är en rätt klurig fråga så jag sitter nog uppe och skriver ett tag till. Kursen är i alla fall otroligt kul och bra på alla sätt. Det är synd bara att den ges på dagtid, då jag är på kliniken. Har krockat några gånger då vi har haft obligatoriska moment på kliniken samtidigt som ledarskapskursen har haft seminarium. Läser i alla fall ur boken "Ledarskap - personen, reflektionen, samtalet" av Christine Blomquist och Pia Röding, för att få inspiration. Mycket intressant.

Trött student?

Det är tydligen inte bara jag som är trött på morgonen. Här är en bild som jag tog idag som visar SUS Lunds klädförråd...

Vet själv hur besviken man blir när man vrålhungrig springer till kandidatrummet (som för övrigt mer liknar något slags skyddsrum med dagisbarn i än en matsal) för att stoppa in matlådan i mikron innan rusningstrafiken börjar (typ 11.55-12.15) och inser att man har glömt matlådan i sitt skåp i omklädningsrummet i källaren, på avdelningen man är placerad på, eller ja, kanske bland kläderna i förrådet.

Vardagslyx piggar upp

Idag har varit en sån där oerhört stressig dag med en massa tankar och checklistor i huvudet. "Får inte glömma det, sen måste jag göra det där också, maila honom och ringa henne..." Jag blir alldeles matt. Skönt då att mitt Dermalogica-kit som jag beställde häromdagen från Visage Online (billigaste leverantören av Dermalogica som jag hittade i all fall, till och med billigare än Strawberrynet.com) kom fram idag! Det är jag värd.

Enormt mycket kål och tjejgym

Tränade för första gången på 24/7 i stan igår. Har tidigare gått till det som ligger vid stationen. Egentligen lite konstigt, med tanke på att jag bor på samma gata som det i centrum ligger på. Vet inte varför, men har gillat det vid stationen och jag började där för att Fanny tränade där så vi var där en del tillsammans i våras.

I alla fall, nu skulle jag testa det i stan. J tränar där och har gjort så länge. Han har berättat om att det finns ett speciellt "tjejgym" bara för tjejer. Ok, visst, det kan jag väl testa. Ändå rätt skönt att få springa på löpbandet och använda maskinerna utan en massa spänniskillar runt omkring.

För det första var "gymet" mer som ett litet rum. För det andra, fanns det i princip bara maskiner för benövningar. Ååh... Blir ändå lite irriterad. Visst; "Ge kunden det den vill ha!", det förstår jag, men ändå? Är det seriöst det enda tjejer vill träna? Ben?? Förstås inte! Var fanns armövningarna? Rygg och bål? Det fanns ett (!) löpband, typ två cardios eller vad det nu heter (ni vet, såna som ska simulera bergstigning, trappsteg eller nåt) och en massa ibland för mig, obegripliga maskiner för rumpa, lår osv. Kolla den här, "glute": hur ska man göra? Haha!

Just det, jag gjorde coleslaw för någon dag sen. Hade köpt enormt mycket kål så nåt var jag tvungen att göra med det... Blev väldigt gott, kolla receptet!

Akutläkare? Ja, kanske!

Avslutat min andra jour på akuten. Det var minst lika fascinerande, utmanande och roligt som förra gången! I morse, när klockan ringde vid halv sju var jag dock inte så pigg på att jobba. När jag numer går på klinik hela dagarna, är de där sovmorgnarna på lördag och söndag väääldigt viktiga.

Vid 10-tiden var jag redan hungrig. Störigt, minst två timmar kvar till lunch. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände för hungerkänslan försvann och jag åt inte förrän vid 15 (skulle sluta 16).. Fick ta två egna patienter varav en av dem var en "prio 2". Det finns prio 1-7 ungefär så det var självklart spännande. Jag gjorde några kliniska fynd på den patienten som min handledare också bekräftade, det kändes skönt.

En del trauma idag med. Ett av dem var en liten pojke. Då kände jag återigen att barnläkare är absolut något av de specialiteter som ligger närmast till just nu för mig, när jag funderar på min framtid. Stackarn var rätt skakig och tyckte det var fruktansvärt hemskt med sprutor och allt runt omkring. En barnkirurg kom ner och tittade också och pojken blev lite lugnare.

Min handledare för dagen hette Gudmundur Gunnarsson och var akutläkare. Akutläkare kanske är något för mig ändå? Jag gillar tempot och att det kommer in alla typer av patienter med alla typer av problem. Jag har lärt mig en massa bara av de här två gångerna också, vilket är väldigt kul.

Apropå det jag skrev om igår, att Lund är en så liten stad, så har jag båda de här gångerna personligen känt eller i alla fall känt till patienterna som kommer in till akuten. Då gäller det att använda omdömet. En gång kom det in en patient med akuta insättande, mycket svåra smärtor som krävde en mer ingående och ganska obehaglig, kroppslig undersökning. Förstås ett oerhört spännande fall sett ur en läkarstudents ögon så jag följde med min handledare in. När vi kom in i rummet, upptäckte jag att patientens partner var med och partnern är en vän till mig. Då var det självklart för mig att gå ut därifrån. Man måste använda sunt förnuft. Jag tror att det var rätt beslut i den situationen.

Igår hade jag och J en jättemysig kväll. Vi lagade god mat och kollade på film.