Bättre sent än aldrig

Bättre sent än aldrig. Jag har nu skaffat en iPhone. 4S dessutom. Nu kommer livet bli så mycket lättare (hey, I'm a material girl) när jag slipper min gamla, dåliga SonyEricsson med tejp runtom.

Stolt över framgångar

Ikväll är det inte speciellt svårt att vara stolt över att få vara med och leda en så bra förening som Medicine Studerandes Förbund - fler AT-platser i Stockholm och ett vinterlov i Skåne. Utan alla duktiga, engagerade läkarstudenter runt om i landet hade det inte gått. Är så fascinerad över allt jobb som studenter utför varje dag. Inspirerande. Minst sagt.

Läkare är också patienter ibland

Här om dagen fick jag utföra ett mindre kirurgiskt ingrepp på en patient helt själv. Under översyn av min handledare - förstås. Min handledare fick ett samtal och var tvungen att lämna rummet en kortare stund. Sköterskan var kvar i rummet och där stod jag sterilklädd med kniven i handen. Jag frågade: "Vill du att jag väntar med att fortsätta tills dess att min handledare är tillbaka?". Patienten svarade: "Om du känner dig trygg så gör jag också det, då får du gärna fortsätta". Jag kände mig trygg med vad jag gjorde och sa det till patienten så patienten sa att det var ok för mig att fortsätta. Så jag fortsatte. Min handledare var tillbaka efter två minuter eller något sådant.

När patienten senare var påklädd, skulle till att gå därifrån och när vi sa hej då till varandra vände sig patienten till mig och sa: "Jag vill tacka dig för att du frågade om du fick fortsätta, när läkaren lämnade rummet. Det var väldigt snällt av dig."

För mig var det självklart att fråga patienten om detta. Jag vet själv hur det är att vara patient. Det är vi alla någon gång i livet. Vare sig vi jobbar som bagare, jurist, dagislärare, artist eller läkare. "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är ganska enkelt att tänka tycker jag. Jag vet dock att det finns många människor som inte tänker så. Jag hoppas att jag aldrig tappar det tänket när jag jobbar som läkare. I mitt framtida yrkesliv kommer jag varje dag att möta människor som jag kommer att behöva utföra obehagliga undersökningar på, fråga om känsliga saker eller meddela tråkiga besked. Då ska jag försöka tänka: "Hur hade jag velat att min läkare hade gjort, om det var jag som var patient?".

Och apropå att läkare också är patienter. Igår läste jag en intressant artikel i Läkartidningen och varför och hur ofta som läkare sjukskrivs.

Les Misérables

Igår åkte jag och Alexandra till Malmö Opera och såg musikalen "Les Misérables". Himla mysig upplevelse. Varför gör jag inte sådant här oftare? Tidsbrist är en anledning, pengabrist en annan (men just den föreställnigen vi såg igår hade billiga priser - bara 120 kronor för personer under 26 år), men jag tror också att jag ibland låser mig lite i mina egna vardagsvanor och glömmer att lyfta blicken från skolan, MSF och allt det "vanliga" som jag brukar göra. Det finns faktiskt väldigt mycket man kan göra i kulturväg, även i Lund och Malmö.

I november kommer jag att ha så kallad "landsortsplacering" på Karolinska i Stockholm. Då kommer jag att vara där en vecka ungefär. Jag och lillasyster Louise ska gå på Melissa Horn en av kvällarna, på Cirkus. Det ser jag fram emot.

Jag själv har sjungit, dansat och spelat teater när jag var yngre. Kan sakna det ibland, framför allt dansen. Ikväll springer jag runt i min lägenhet och sjunger med i Carolina Wallin Pérez tolkningar av klassiska Kent-låtar. 

Musiiik!

Jag fattar inte att det tog mig så lång tid att skaffa "Spotify Unlimited"! Bara 49 kronor i månaden, lätt värt det! De senaste dagarna, när jag varit sjuk har jag glatt lyssnat på en massa underbar musik. Både gammal och ny. Måste bara tipsa om en jätteduktig ung tjej som heter Amanda Mair. Håll koll på henne, hon kommer bli något stort tror jag. Redan signad av Labrador. Amanda är min kompis och före detta kollega på Princess Nathalies lillasyster. Amanda var ofta inne på Princess och hängde. Deras föräldrar äger stället. Kan inte fatta att hon blivit så stor och så grym på musik! Häftigt. Enjoy!

Förebild vare sig man vill vara det eller inte

"Ni kommer att vara förebilder för era adepter, oavsett om ni vill det eller inte"

Så sa Staffan Johansson, studentpastor från Linköping, när han pratade under Fadderverksamhetens inspirationskväll ikväll. Det är så sant. Klart att man ser upp till äldrekursare när man kommer som ny till en utbildning. De har ju liksom klarat av så mycket av det man själv har framför sig och det inger respekt.

Vilken kväll! Känner mig mer sugen än någonsin på att få träffa mina adepter och sätta igång med våra träffar. Jag ska vara fadder tillsammans med Johanna i kursen under mig. Vi lärde känna varandra under deras nollning, då jag nollade Johanna. Kommer bli riktigt bra det här.

Jag önskar att det hade funnits ett liknande koncept när jag var ny på läkarprogrammet i Lund. Att kunna snacka helt öppet och fritt om sina tankar kring livet i största allmänhet. Jag hoppas att projektet faller väl ut. Det här är något som MSF Skåne jobbat med länge och varit initiativtagare till. Jag är glad och stolt över att det nu är igång. 

Under kvällen fick vi, som sagt, lyssna till Staffan Johansson som på ett underhållande och avväpnande sätt berättade om ledarskap och fadder-adept-relationen. Vi fick också göra värderingsövningar, det var bra. Åse Feltborg, studievägledare vid Medicinska Fakulteten, pratade sedan om stress och stresshantering. Ett bra inslag i kvällen. Jag tror att många av de nya studenterna kommer att ha många tankar och funderingar kring just studiestress.

Nu är det dags för mig att sova. Har blivit förkyld i veckan och behöver varje timme jag kan få. Som Åse sa: "Du har en krävande men förstående arbetsgivare - arbetsgivaren är du själv". En arbetsgivare vill att personalen skall vara utvilad. Så god natt alla!

Bilden är tagen i våras på Djurgården. Kände att jag ville se lite vårblommor innan den kalla vintern är här. Idag var det kyligt men soligt i Lund. 

Nagellack!

Jag får inte ha nagellack på mig på kliniken. Trist, men så är det. Den här supersöta och roliga videon från Chanel får mig att längta till ledighet och när jag får ha nagellack!

Här är en bild på mina brorsdöttrars fingrar och tår i Frankrike, när jag och Frédérique hade målat dem. 

Robotkirurgi, te och godis

Sitter uppkrupen i soffan med en stor kopp te och en skål med godis. Ska jobba lite med MSF och med utvecklingen av vår nya treårsstrategi. Känner mig inte helt bra. Vaknade i morse och kände mig på gränsen till förkyld. Gick tilll skolan ändå, eftersom att jag skulle få vara med vid många operationer som var nyttiga att se. Inne på op-salen frös jag rätt mycket och när jag kom hem kände jag mig sämre. Hoppas inte att det blir något långvarigt och segt.

Bevittnade robotkirurgi för första gången idag. Häftigt! Jag fick själv styra roboten lite, kändes nästan som att spela tv-spel. Såg allt i 3D också.

Alla vill INTE prata om kroppen!

Läkarstudenter är ganska ofta lite i sin egen värld. Med det menar jag att de inte alltid tänker på att personer i deras omgivning som inte studerar medicin, eller jobbar inom vården, inte alls är lika intresserade av kroppens och knoppens alla funktioner och mysterier som de själva är. Det är en enorm skillnad på middagsdiskussionerna när jag träffar mina nuvarande kursare och när jag träffar mina gamla kompisar hemifrån.

Att exalterat sitta och prata om hur det var att se tjocktarmen inifrån under dagens koloskopi, eller berätta om infektionsföreläsningen och spolmaskens livscykel, eller återge operationen man fick vara med på, där läkarna amputerade en nekrotisk tå är för oss som läser till läkare, oftast väldigt givande och intressant. Spännande sjukdomar, ovanliga patientfall och annat fascinerar oss (även om jag faktiskt kan tycka att det är otroligt skönt och befriande att prata om annat än medicin!), men det är lätt att glömma bort att alla inte tycker att det är lika roligt.

Både min mamma och min bästa vän börjar klöka (skånskt uttryck för kvälja) så fort man bara nämner avföring, kräk eller sår. Jag förstår dem! Det är en vanesak tror jag och jag själv är inte speciellt känslig. Självklart kan jag inte varje gång känna mig helt likgiltig inför situationer som jag utsätts för i skolan, men då gäller det att upprätthålla en professionell fasad inför patienten och visa största respekt inför det (i patientens ögon) genanta problemet de sökt för.

Idag satt jag och Karin en stund efter skolan och läste urologi (det är på urologen vi är placerade två veckor framåt) på Espresso House. Detta samtidigt som vi drack kaffe, åt hallonpaj och chokladkanelbulle. Inga konstigheter! Två män i sextioårsåldern kom fram till oss och frågade om bordet bredvid var ledigt. -Absolut! svarade vi i kör och de båda männen köpte sig varsin kanelbulle (förstås, "Kanelbullens dag" ni vet? - fantastisk uppfinning av Hembakningsrådet för att öka konsumtionen av deras produkter) med kaffe och satte sig bredvid oss.

Medan jag och Karin var mitt uppe i en diskussion om hur man på olika sätt kan operera prostata och varför man gör det, lade jag märke till att de äldre männen bredvid blev allt mer tysta. Jag såg hur de sneglade ner i våra uppfläkta urologiböcker, där det fanns detaljerade bilder på bortopererade prostator, nekrotiska sår på penis och en utförlig beskrivning (med bilder!) av hur en total penisamputation går till. Plötsligt verkade inte deras kanelbullar så intressanta längre. Jag tittade snabbt mot dem och jag såg hur deras båda ansiktsuttryck var allt annat än nöjda. Jag fick plötsligt lite dåligt samvete och slog i hop min bok. Jag förstod att det kanske inte var prostata- och peniskirurgi som de hade längtat efter att få höra om och se när de satte sig för att ha en trevlig fikastund tillsammans.

Samtidigt måste vi läkarstudenter lära oss detta. Hur ska vi annars kunna bli bra doktorer? För mig och mina kursare finns det verkligen inget som är äckligt eller skämmigt när det kommer till olika sjukdomstillstånd, jag lovar! Sen vet jag att det är en helt annan situation när man själv är patient (läkare är också patienter) än när man är läkarkandidat.

Jag försöker i alla fall att inte prata för mycket medicin när jag umgås med folk (kursare som gamla kompisar och familj). Det finns så mycket mer i livet som man kan prata om och fascineras av. Tro mig, jag förstår och respekterar att alla inte tycker att kroppen är lika häftig som jag tycker att den är!

Gäsp!

Nu är det dags att sova. Nya rön om varför vi gäspar: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/overhettad-hjarna-far-oss-att-gaspa

Sista veckan på ortopeden. Känns både tråkigt och bra på samma gång. Har varit en väldigt bra placering med många duktiga och engagerade handledare. Samtidigt ska det bli kul att prova något nytt.

Kaffe, kaffe, kaffe...

Innan jag började plugga i Lund för fyra och ett halvt år sedan, drack jag aldrig kaffe. Fy vad jag tyckte det var äckligt! Beskt och trist. Men under tentapluggsperioderna, när jag var som mest trött och satt och nickade till på SOL, med näsan bokstavligt talat i böckerna - ja, då började jag mer och mer dricka kaffe. Det började med "mjölk med kaffe", som övergick till "kaffe med mjölk". Jag har aldrig riktigt lärt mig att dricka kaffe helt svart.

I somras (det vill säga när jag inte pluggade) drack jag inte en enda kopp kaffe. Helt otroligt. På kliniken dricker jag ofta två koppar om dagen. Det är verkligen bara för att hålla mig pigg och vaken. Inte det lättaste alltid att sitta pigg, alert och koncentrerad klockan åtta på morgonen under röntgenronderna. Röntgenläkare är för övrigt något jag inte tror att jag skulle klara av. Alltså, rent intellektuellt är det klart att jag skulle klara det men nej, jag skulle aldrig palla att sitta i ett mörkt rum hela dagarna och tolka bilder. Då skulle det lätt krävas fem, sex koppar kaffe för mig!

Aja. Kaffe är faktiskt också trevligt efter maten på middagar tycker jag. Och som fika. Men gärna något sött till. I dagens DN står det att kvinnor som dricker kaffe har mindre risk för att drabbas av depression. Alltid något!

Nu ska jag sova. Har varit i skolan hela dagen och på kvällen hade jag jour. Jouren var rolig och lärorik - som vanligt. BRA!

Gröna fingrar?

Vad tycker ni om min orkidé? Fett snygg! Eller hur? Vad hände under sommaren egentligen? Måste ha varit min hyresgäst Amanda som fixat den så fin. Innan jag åkte bort över sommaren var det kanske en blomma på...

Löpning och sommarminnen

Löpning kan kännas som det bästa som finns i livet, när jag är på ett visst humör. Var ute och sprang i Stadsparken tillsammans med Karin ikväll. Verkligen jättejätteskönt. När jag sprang tänkte jag på hur lik Stadsparken är parken Parc de la Torse i Aix-en-Provence, där jag sprang mycket i somras. Det var en härlig känsla, att minnas ledigheten i Frankrike. En stund kändes det nästan som att jag var tillbaka i Frankrike igen.

MSF skriver i SvD Brännpunkt idag...

...om utvidgningen av läkarprogrammet. Jag är stolt och glad över att MSF syns och hörs i debatten och att det är VI som tar initiativet till att diskutera dessa viktiga frågor. Nästa vecka släpps resultaten från MSF:s utvärdering av den kliniska delen av läkarprogrammet i Sverige. Spännande.

Allt eller inget

Allt eller inget. Lite så kan man nog beskriva mina engagemang i olika saker i livet. Skola, MSF m.m. Ibland gör jag hur mycket som helst dygnet runt (nästan) och ibland gör jag absolut ingenting och blir nästan totalt passiv.

Kom hem från ortopedakuten för knappt en timme sedan. Blir en sen kväll ikväll också. Har kanske snittat sex timmars sömn/natt den sista tiden. Kanske ännu mindre om jag tänker efter. Det har varit så mycket på sistone! Varje kväll och helg har nästan varit uppbokad.

Jag gillar det jag gör, annars skulle jag förstås inte hålla på med det. Men det är viktigt att sätta egna gränser ibland. September har varit både en hektisk och en väldigt rolig månad för mig. Det kommer inte vara så här hela hösten. Jag kan ofta "köra på" om jag vet att det är under en begränsad tid. Samtidigt är det inte bra att sova så lite som jag har gjort på sistone. Massa människor som är förkylda nu också, vill inte bli sjuk jag med.

Var i skolan hela dagen idag och sedan gick jag med ortopedjouren på kvällen. Spännande och rolig dag! Fick göra väldigt mycket själv. Leda rond på avdelningen, ordinera prover och mätningar, sy sårskada m.m. Känns väldigt kul att jag nästa sommar kan jobba som underläkare. Även fast att det förstås kommer att kännas nervöst.

Nu sätter jag en gräns. Jag ska inte skriva mer i det här inlägget (även fast jag vill). Nu ska jag sova.

Bra helg med MSF Skåne!

Nyss hemkommen från arbetshelg med MSF Skåne. Vi var på Lögnäs gård - fantastiskt ställe! Idag på morgonen fick vi visat för oss hur det går till när kor mjölkas (riktigt high tech alltså, en automatisk mjölkare som med laser kände av var spenarna satt, tvättade av dem och därefter satte på suginstrument som sedan förde mjölken till en stor maskin). Korna var så söta! Det stod i kö till mjölkmaskinen och var så ordentliga. Lögnäs gård hade kattungar och kalvar också, som jag fick klappa. Jag som älskar djur! Vilken bra start på morgonen!

Nåja, att klappa gulliga djur var inte det enda vi gjorde. Effektivt, roligt och kreativt. Så skulle jag vilja sammanfatta vår arbetshelg. Vi fick mycket gjort och många bra idéer kom fram. Vi har väldigt roligt ihop också, i MSF. Det är viktigt att ha roligt, när man engagerar sig ideellt.

Nu är jag trött. Har varit borta nästan varje helg i september och det börjar märkas. I morgon har jag jour på kvällen, fram till 23. Ska försöka att gå och lägga mig lite tidigare idag.

Debattinlägg i Göteborgs-Tidningen idag

Signerat MSF, Sveriges Yngre Läkares Förening och Svenska Läkaresällskapets Kandidatförening.

Har fått många glada tillrop idag på inlägget. Det känns förstås jätteroligt. Det är en viktig fråga och jag är glad över att MSF får chans att synas i debatten som berör oss läkarstudenter i allra högsta grad. Vill vi ha en inkompetent framtida läkarkår? Självklart inte. Det är dags att på allvar ta tag i bristen på AT- och ST-platser.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2560513/debatt-fler-nya-lakare-ger-inte-battre-snabbare-vard

Utbildningsministern: Fler platser till läkarprogrammet!

Sverige lider brist på legitimerade läkare och specialistläkare. I ett pressmeddelande på regeringens hemsida och i SVT Rapport ikväll föreslår utbildningsminister Jan Björklund (FP) en utökning av läkarprogrammet med 300 platser.

Sveriges läkarbrist kommer tyvärr inte lösas enbart av den åtgärden. Det Sverige lider brist på är legitimerade läkare och specialistläkare. För att få bort flaskhalsen som nu finns vid övergången från examinerad till legitimerad läkare krävs fler allmäntjänstgörings-(AT-)platser. Detta är landstingens ansvar.

Björklund och regeringen gör rätt i som satsar på vårdens framtid. Men vi blir inte hjälpta av fler icke-legitimerade underläkare. För att komma tillrätta med läkarbristen är det dags att landstingen tar sitt ansvar och tillhandahåller fler AT- och ST-tjänster!

Anders Lundberg, ordförande i MSF, kommenterar utspelet i tidningen Expressen.

Suturövning!

Idag har jag fått öva suturer. Min trevliga handledare satte sig ner med mig under förmiddagen och visade hur man skulle sy ihop sår på bästa sätt. Såhär blev resultatet (på en handske stoppad med tussar):

I helgen var jag uppe i Stockholm för förbundsstyrelsemöte med MSF. På kvällen var jag hos Maria och därefter gick vi till Berns. Igår kväll kom Louise hem till mig och vi fixade lite mat. Mysigt. Nu ska jag sova så jag inte somnar under röntgenronden i morgon bitti. ;)

Välkommen till termin åtta, även kallad "monsterterminen"!

Jo, termin åtta på läkarprogrammet i Lund har rykte om sig att vara den allra tyngsta av de totalt elva terminerna. Vi ska fram till den 13 januari lära oss så mycket som möjligt om kirurgi, onkologi, radiologi, urologi, anestesi, ortopedi och ledarskap (sista veckan på terminen).

Egentligen är kanske inte ämnena i sig så svåra. Det är ju faktiskt den mest praktiska terminen av alla terminer hittills. Men jourerna! Herregud. Vi förväntas vara i skolan 8-17 varje dag och flera helger och vardagskvällar är nu inbokad med olika jourer. En jour kan ge enormt mycket genom att det kommer in akuta spännande fall men ibland händer det knappt någonting och då är det svårt att hålla humöret uppe, när man vet att man kunde suttit hemma framför en bra film eller följt med vännerna ut på lördagskvällen. När ska man ha tid att vila (och plugga och träffa människor man tycker om)? Vi läkarstudenter tillbringar mycket mer tid i skolan är 40 timmar i veckan. Några handledare skrattar bara åt det och säger: "Ja, men så är det att vara läkare, det är bara att vänja sig!" eller "Så hade jag det också när jag läste, det är bara att bita ihop" eller "Ja, men ni måste gå helger och kvällar för vi har inte plats för er alla under dagtid, ni har blivit så många de senaste åren!". Det första och det andra argumentet köper jag inte alls. Vadå, jag ÄR inte läkare än. Jag är STUDENT och får inte betalt för min tid på sjukhuset eller har möjlighet att "flexa ut" när jag vill gå hem lite tidigare en dag. När det gäller "så var det på min tid" är det nästan det sämsta. Varför ska jag ha det dåligt bara för att någon annan för länge sedan inte orkade gör något åt sin situation?

Men det mest skrämmande argumentet är det sista. I dagarna släpps MSF:s rapport om den kliniska handledningen vid de svenska läkarutbildningarna. Jag har fått tjuvkika på rapporten och jag kan berätta att det är dystra siffror som framträder. MSF skickar vartannat år ut en enkät till läkarstudenter på medicin- och kirurgterminerna i Sverige. Denna använder vi i vårt arbete att förbättra den svenska läkarutbildningen och slå vakt om svenska läkarstudenters intressen. Den talar - detta år igen - sitt tydliga språk: den kliniska handledningens kvalitet sjunker och antalet studenter per handledare ökar. Ett (o-)lustigt sammanträffande? Jag tror inte det.

Tillbaka till T8. Jag har fått vara med och assistera vid operation nu. Ganska så häftigt att se hur kroppen ser ut inuti och inse vad många bra saker man kan göra för en människa som är sjuk. Jag fick klä mig sterilt och sätta på mig visir, munskydd och dubbla handskar. Min placering för veckan är på ortopeden. Ortopeder är roliga. Egentligen ser jag inte så stor skillnad på en ortoped och en snickare. De arbetar bara med olika material. Själva operationen kändes mer som att någon lagade en möbel än en människa. Ortopederna hamrar, bankar, skruvar, sågar och skär. Blodet stänkte upp på mig och det hade varit bra om jag hade haft någon slags inbyggd vindrutetorkare på visiret - för det var störigt med blodfläckarna som var i vägen när jag skulle titta. Jag fick (förstås, inte så upphetsande direkt men det är kandidatens lott) hålla i hakar under operationen, känna rakt ner i ett lårbens innandöme (det var häftigt faktiskt!) och när allt var klart fick jag faktiskt avsluta själva staplingen.

Trött (under operationen får man inte sitta ner, inte äta eller dricka och inte lämna rummet) men glad lämnade jag op-salen för att byta om och gå till föreläsningen. Innan jag gick iväg kollade jag mig lite snabbt i spegeln. Det var kanske tur det, för i pannan hade jag små stänk av intorkat blod. Haha. Oh well, antar att det bara är att vänja sig. Lär nog hända fler gånger den här terminen.

Ungefär såhär såg jag ut:

Underbara systrar!

Den här sommaren är den första, sedan jag gick i ettan på gymnasiet, som jag inte har jobbat hela tiden. Redan mellan tvåan och trean på gymnasiet började jag jobba extra och så
har det fortsatt till den här sommaren. Visst, jag jobbade i Norge, men det var "bara" fem veckor. Alla andra somrar har jag jobbat minst åtta. Så den här sommaren har jag äntligen lyckats få lite mer ledighet! Jag har varit i Frankrike i den fantastiska staden Aix-en-Provence, där jag själv har pluggat en gång i tiden. Numera har mina föräldrar lägenhet där och för första gången på fem år, var hela familjen samlad och firade semester ihop. Det var väldigt avkopplande och roligt att vara där. På slutet var det bara jag och syrrorna och vi hade SÅ kul! Det är väldigt tätt mellan oss. Jag är sex år äldre än min yngsta lillasyster och nu när vi är lite äldre är det så mycket roligare och lättare att umgås tillsammans. Saknar dem när vi bor på olika ställen under året. Louise bor i Lund sedan två och ett halvt år tillbaka och det är förstås jättekul. När jag är klar med utbildningen tror jag att jag kommer att flytta tillbaka till Stockholm. Saknar inte bara staden utan min familj väldigt mycket!

Dagens händelser i Norge

Mina tankar går till Norge och alla mina norska vänner en dag som denna. Förundras över det hemska och obegripliga i att politiskt aktiva, unga människor fått falla offer för något så fruktansvärt. Den ena bilden är tagen utanför Valle Bygdeheim (där jag jobbade i somras) då de flaggade för norska drottningens födelsedag. Den andra är tagen ikväll och visar solnedgången i Islinge på Lidingö.

@ Kjevik, Kristiansand

Flyget går om drygt en timme. Är så trött så jag vet knappt vad jag heter. Gick av nattpasset i morse och blev upphämtad av Lotta och Jossan. Sov en halvtimme i bilen kanske. Guppiga och slingriga vägar men Lotta körde bra. Nu sitter jag på flygplatsen i Kristiansand och väntar på flyget till Oslo. Har köpt en cola för att orka hålla mig vaken. Ska bli oerhört skönt att komma hem ikväll.

Ett pass kvar

Sen åker jag hem! Jobbar natt igen och när jag slutar på morgonen väntar Jossan och Lotta i bilen utanför och kör mig till Kristiansand. Där tar jag flyget till Oslo och från Oslo flyger jag till kära Stockholm. Det känns som att jag har levt lite i en låtsasvärld de här veckorna. Ska bli skönt att komma tillbaka till verkligheten.

I torsdags hade vi middag och fest för alla sommarvikarierna här på Hybelbygget. Det var riktigt kul. Typ det enda riktigt roliga på fem veckor.. Haha.

Sol och snart åker jag hem!

Ska bli så skönt. Åker på söndag. Nu har jag ganska så stor hemlängtan.

Idag blev jag nästan attackerad av en flock med kor. Märkligt. De kom springande mot mig och sen blockerade de hela vägen (en av de få vägar som finns genom byn).

Idag har det för första gången, under mina snart fem veckor här, varit strålande sol hela dagen. På torsdag ska alla vi sommarvikarier ha middag, det ser jag fram emot! Har tränat idag, det var skönt. Ikväll ska jag jobba natt igen.

Lyx i Valle

Gjorde precis bananmilkshake (banan, mjölk, kakao och vaniljglass). Så gott! Jag behövde en liten energikick (sitter och skriver rent mammas intervjuer till hennes forskning) för jag är sååå trött. Ska jobba klockan 07.00-13.30 imorn, sen gå hem och sova, för att sedan gå tillbaka till jobbet vid 22.15 för att jobba natt.

Idag har jag varit ute och sprungit (igen). Kommer vara så deffad när jag kommer hem! Haha... Eller? Mötte några söta kor när jag sprang. Det var min dag det. Milkshake och kor (hmm, ser ni kopplingen?). Haha, tragiskt.

Nattuggla

Sitter uppe och försöker att hålla mig vaken. Ska jobba natt imorn och behöver ställa om dygnet lite. Nu har vi fått många fler pass på jobbet, det känns bra. Jag är som sagt här för att jobba.

Så här såg det ut när jag gick till jobbet tidigt i morse:

Det var fest i Valle idag. Oklart vad de firade för något, men tydligen så bjöds de som ville på frukost på morgonen (därav dukningen mitt i "sentrum"). På eftermiddagen var det lådstapling (Wohoo! Man skulle ha varit där för att förstå hur crazy det var!! Eh...nja...)... Dvs en person hängde i en sele i en lyftkran och skulle försöka bygga ett torn av läskbackar att stå på. Personerna som stod på marken kastade upp nya backar hela tiden. Tydligen var det en tjej på jobbet som hade varit i selen en gång. Det var dagens stora snackis på Valle Bygdeheim.

På kvällen sprang jag en runda och letade efter bävrar hela tiden medan jag sprang. Hittade tyvärr inga. Har hört att det ska finnas. Mathias och Fredrik har sett en och Lotta hörde om en på jobbet som hade lodjur kring knuten. Vi ska kanske gå upp på lodjursspaning en dag, vore sjukt häftigt att få se. Det närmaste jag kom lodjur var en räv som spanade in mig när jag gick till jobbet i morse. Annars är det mest får med koskällor här. Jag vet inte varför, men jag har en återkommande känsla av att Valle egentligen är ett dataspel, som typ Sims eller Age of Empires och att det är min uppgift att bygga staden. Haha. Det vore något. Det känns så medeltida här ibland.

Nu ska jag skriva lite för mammas företag. Hoppas på att kunna vara vaken några timmar till.

Opdatering fra Norge

Jag lever och har det bra. Idag fick vi flytta till ett internat i byn, som vanligtvis bebos av studenter under terminerna. Så skönt med eget rum med dusch och ett stort, fräscht kök som vi delar allihop. Visserligen ligger internatet mer "off" än vad motellet gjorde, men det går inte att jämföra hur mycket bättre det här är.

Har jobbat i en vecka nu. Har tyvärr inte fått så många jobbpass än som jag hade hoppats på. Personalen på hemmet där jag jobbar säger att det garanterat kommer att bli många extrapass. Efter Adecco-skandalen i Norge så är det mycket strängare med hur mycket man får jobba. Kan ju tyckas lite konstigt, att jag som är fackligt engagerad hemma i Sverige, vill jobba hur mycket som helst, med dubbelpass osv, men samtidigt är det ju bara för några veckor. Hade aldrig stått ut om det var längre period förstås.

Valle är lite speciellt. På många sätt. Det finns typ två affärer i stan och de stänger båda klockan 18.00 varje dag. Lite störigt. Det finns inget "Vinmonopol" (motsvarande Systembolaget hemma) heller, då får man åka en timme bort med bil till en grannstad som heter Evje. Det bor 1200 personer i Valle, varav 60 av dessa (5 %) jobbar på hemmet där jag jobbar, eller i hemtjänsten. Många av mina kollegor har familj och släktingar som de tar hand om på jobbet. Lite konstigt. Lite lustigt är det, att Valle är den by i Norge som har den svåraste dialekten att förstå (en norsk kollega till mig som sa det själv, så det är inte bara jag) för en utomstående. "Valle-mål" låter mer som isländska än som norska tycker jag. Jag har faktiskt börjat lära mig att prata lite norska. Det är ett roligt språk med en gullig melodi.

Valle är väldigt vackert, med sina berg, kullar och floden som rinner igenom. Som hämtat ur en reklam för Imsdal eller nåt. Det är väldigt avkopplande att gå ut och springa här. Kor och får lunkar runt på kullarna och man hör koskällor varje dag.

Ja herregud, det är kjempegreit men samtidigt blir jag lite knäpp av isoleringen. Har redan fått lappsjuka och jag har bara varit här en vecka. Jag försöker se det hela som en jobb- och träningsresa där jag tjänar pengar så att jag kan vara ledig och slappna av resten av sommaren. Det känns verkligen helt rätt, med tanke på att jag varje sommar sedan åtta år tillbaka har jobbat största delen av sommaren. Inför T8 i höst och fortsättningen på MSF-året är det nog bra att vara utvilad.

Försöker arbeta lite med MSF på avstånd också och hjälpa Mamma med hennes forskning. Det gör att jag kan rensa huvudet och fokusera på annat när jag inte jobbar på hemmet. Personalen och de som bor på hemmet är i alla fall jättetrevliga och jag känner mig väldigt välkommen. Känns faktiskt trevligt att jobba med äldre människor igen. Tiden går snabbt och snart är jag hemma i Sverige igen.

Valle

Är framme och har jobbat två dagar. Mer uppdatering kommer senare, har väldigt sporadisk tillgång till internet men hoppas att jag får bättre uppkoppling nästa vecka!

Sommarlov

Det är så skönt att vara hemma och bara ta det lugnt efter tentan. Åkte till Stockholm dagen efter och nu vilar jag upp mig på Lidingö hos mamma och pappa. På söndag åker jag till Norge för att jobba i några veckor.

Det är verkligen avkopplande att komma hem på sommaren. Idag var jag ute och sprang Tyktorpsrundan och det gick helt ok för att vara första gången det här året. Var bara två minuter efter mitt förra årsbästa. Har träffat kompisar, familjen och J en sväng.

Ikväll ska jag och Louise bara kolla film och ta det lugnt.

"Lilla" referensbiblioteket

Till tentaplugget. Plus en hel pärm med kompendier från föreläsningar. Haha. Misär.

Somrig tentapluggslyx

Idag lyxade jag och Karin till det, vi gjorde en rabarberpaj som vi åt med glass och kaffe till. Satt i solen idag också, men hade nu smörjt in mig och var lite mer försiktig. Nu ska jag sova. Plugg som vanligt imorn igen.

Springer bort tentapluggsfrustrationen

Både igår och idag. Blir lite småknäpp av att bara sitta inne och plugga till tentan. Jag och Karin isolerar oss antingen i min eller hennes lägenhet. Som Karin uttryckte det: "Alltså Madde, det känns som att det bara är du och jag som lever i Lund." Haha. Idag satt vi på Karins innergård och läste i solen. Underbart väder var det! Vi läste om hud. Malignt melanom, aktinisk keratos m.m. Ironiskt nog fick jag en duktig bondbränna.

För att tala om något helt annat, det här måste ju vara min innergårds sötaste par:

Det är två hanar. Jag vet att svanar lever med samma partner hela sitt liv. Är det samma sak med änder? Undrar varför de har valt min innergård, när den fina stadsparken finns precis intill. De kanske är utstötta av de andra änderna där? De har, som man kan se på bilden, fått en liten egen damm, för det är stopp i brunnen där vattnet ska rinna av. Haha. De är gulliga i alla fall och sitter där på morgonen när jag kommer ut ur porten. Nu ska jag duscha, käka middag och sen läsa lite till.

London

Hemkommen efter en underbar helg i London. Såg nästan (!) Lady Gaga, shoppade, åt gott och hade det jättebra med J. Nu har jag laddat batterierna inför de sista två veckorna på den här terminen. Tentaplugg, here we go.

Lilla Sällskapet

Lyssna in J:s kompisar Mats och Erik som utgör duon "Lilla Sällskapet"! Deras låt "Genova" är grym. Har haft den på hjärnan heeeela dagen.

Ögonspegling i skolan

Snyggt va? Atropin.

Lunds bästa tid är nu

Titta så fint, med solen och blommorna. Det här kortet tog jag vid 18-tiden, när jag cyklade från skolan.

Typisk jour

Börjar segt. Får ta hand om en patient som uppenbart inte är ett neurologfall. Går någon timme, inte mycket att göra. Så strax innan klockan 22.00 (då jag egentligen skulle sluta i kväll) börjar det helt plötsligt välla in intressanta neurologfall. Klart jag ville passa på och faktiskt se något ordentligt som jag kan lära mig av och kanske handlägga lite självständigt! Suck. Slutade med att jag kom hem nu. Väldigt hungrig också så kokar lite pasta.

Det jag faktiskt fick se sen var dock värt att stanna för.

I morgon börjar jag 08.00. Snark.

Mmm...

Bakade bullar i dag, såå gott! Karro och Emma var precis här och fikade lite och snart ska jag ha neurologjour på akuten. Lite segt ärligt talat. Gillar inte att helgen blir upphackad på det sättet, med skola. Jaja. I fredags var jag ute med bland andra Karro och Emma, det var riktigt kul.

- Ja nu är det höst!

- Ja nu är det höst!

Patienten framför mig svarar glatt på den nyss ställda frågan och tittar på mig med pigga ögon.

- Nja, jag skulle nog vilja ha det på andra hållet, säger min handledare.

Patienten ser oförstående ut, en liten rynka i pannan träder fram.

- Vadå? Nu förstår jag inte.

Patientens blick flackar stressat mellan mitt och min handledares ansikte.

- Jo, jag sa att jag skulle vilja få det på andra hållet. Det är vår nu förstår du.

Min handledare möter patientens oroliga blick med ett lugnande leende.

- Jaså, är det det? Haha, ja det är inte lätt att hålla reda på allt!

Det breda leendet hos patienten är tillbaka och min handledare fortsätter:

- Men om du skulle berätta för mig var vi är någonstans?

- Var vi är?

- Ja.

- Vilka dumma frågor du ställer!

- Jag förstår att du tycker det, men vi ska bara ställa några till. Kan du berätta för oss var vi är?

- Vi är hemma förstås!

Min handledare antecknar något på sitt papper som ligger framför oss på bordet.

- Nej, det är vi inte. Vi är på sjukhuset.

- Jaha, men jag har inte varit på sjukhuset på flera år?

- Du är det nu. Vi är på sjukhuset. Vet du vilket år det är?

Patienten börjar se orolig ut igen och rynkan i pannan är åter där.

- Nej, vet du jag har verkligen inte tid med att sitta här och svara på en massa dumma frågor!

Patienten slår näven i bordet och börjar gunga fram och tillbaka i stolen.

- Jag har en massa ärenden på stan att uträtta i eftermiddag! Vad vill ni veta mer?

Jag lutar mig fram över bordet och frågar:

- Har du några barn?

- Nej, det har jag inte. Eller jo, det har jag förstås. Två barn. En son och en dotter.

- Ja det stämmer. Vad heter de?

Patienten börjar trumma nervöst med händerna på bordet och utbrister sedan med ett leende:

- Hans och Lena!

- Ja, just det. Följde de med dig till sjukhuset i dag?

- Sjukhuset? Jag är inte på sjukhuset. Jag är hemma och snart kommer mina barn hem från skolan. Jag har verkligen mycket att uträtta i eftermiddag, som att laga middag till exempel. Är ni inte klara snart?

Så här kan en demens te sig. För att testa om en kognitiv nedsättning föreligger och för att få ett hum om vilken typ av nedsättning det kan röra sig om, använder vi oss av något som kallas för Mini Mental Test (MMT). Ett MMT ger poäng för varje rätt svar man anger, eller för att man exempelvis ritar en lite mer komplicerad figur på rätt sätt. MMT är en del av en demensutredning.

Både min mormor och min farmor blev dementa innan de gick bort. Jag kommer i håg hur konstigt jag tyckte det var och hur frustrerad jag blev när de inte "kopplade" när vi pratade. Man brukar ofta prata om demens som en "anhörigsjukdom". Det blir tungt för anhöriga när en närstående blir sjuk i demens. Att se sin älskade tyna bort och tvingas se på när personen mer och mer försvinner in i dimman är verkligen jättejobbigt. Det är vanligt att reagera med en känsla av hopplöshet och ilska. Många blir arga på den dementa. Det är viktigt att som sjukvårdspersonal inte glömma bort de anhöriga i behandlingen av den dementa patienten. Information och stöd i form av exempelvis dagverksamhet, hemtjänst och avlastningsboende kan vara till stor hjälp. Många anhöriga vill ofta till en början inte "lämna bort" sin dementa familjemedlem till liknande aktiviteter och känner en stor skuld och ett dåligt samvete när de väl gör det. Men senare, oftast en otrolig lättnad.

Glad och stolt vice ordförande i Medicine Studerandes Förbund!

I helgen hade MSF fullmäktige i Lund. Vilken succé det blev! Arrangemanget fick mycket beröm från många delegater. Jätteroligt för oss i Skåne förstås, som jobbat med detta i över ett år.

På söndagen valdes jag till vice ordförande i MSF. Det känns fantastiskt roligt och spännande. Jag är verkligen peppad på att sätta igång med arbetet med den nya förbundsstyrelsen (FS)! Till ordförande valdes Anders Lundberg (Stockholm), till andre vice ordförande valdes Lisa Fornwall (Uppsala), de övriga ledamöterna är: Maria Odraks (Göteborg), Robert Holmqvist (Linköping), Fredrik Altmark (Skåne), Ebba Lindqvist (Stockholm), Rebecka Karlheden (Umeå) och Henrik Linde (Uppsala).

Under fullmäktige visade det sig mycket tydligt att MSF är en bra organisation med engagerade medlemmar och duktiga lokalstyrelser som alla vill åt samma håll: läkarstudenters bästa. Det är oerhört inspirerande att vara med under en sådan härlig helg. Lund bjöd dessutom på solsken hela helgen och lördagskvällens fest på Hypoteket var storslagen.

Ikväll fick jag besök av Louise som kom med en bukett blommor för att gratulera. Så gulligt av henne.

Nu ska jag sova, det är en dag i morgon också.

Tänk vad ett litet samtal kan göra

Pratade med min allra bästa vän Frida i dag på morgonen, via Skype. Frida är på utbyte i Australien och ska vara borta i ett år. Vi hade inte pratat på väldigt länge, så kul det var! Kände mig genast på mycket bättre humör efteråt. Frida och jag har känt varandra sedan vi var fyra-fem år, det är häftigt att vi hållt ihop så länge tycker jag. Saknar henne jättemycket!

Här är en bild på oss från Cannes förra sommaren. Vi var där tillsammans med Sofie, som jag också saknar! Men Sofie bor i Stockholm så det är inte lika långt bort. Tur det. :)

Mitt eget Grey's Anatomy

I kväll sändes Grey's Anatomy i sedvanlig ordning i kanal 5. Jag själv led inte av att missa detta. Jag hade mitt eget Grey's Anatomy på neurokirurgen! :) Nyss hemkommen från NK-jouren. Det var rätt coolt att se en operation. Det är en sak att sitta med anatomimodeller på morfen under termin två och försöka förstå anatomin och att faktiskt se hur det ser ut på riktigt. Hade en jättebra handledare också, så jag är nöjd.

När jag cyklade hem stank det verkligen koskit i hela Lund. Det är ett märkligt fenomen som återkommer då och då under året. Är det så, att de skånska bönderna kollektivt bestämmer en speciell dag då alla gödslar? Vad är det annars?

Snart är det helg och det innebär MSF:s fullmäktige. Ska bli riktigt skoj! Vi har verkligen förberett allt mycket noga och jag är övertygad om att det kommer att bli bra.

Nu ska jag sova, en ny dag i morgon också.

Roligt klipp, apropå neurokirurgi: http://www.youtube.com/watch?v=THNPmhBl-8I

Jag har ju precis tränat, då kan jag ju ta en cigg! Eller?

Nej!

Igår när jag kom ut från gymmet stod tre unga tjejer och rökte utanför. Alla dessa hade jag precis tränat med i gymmet. Varför rökte de? Det gick inte riktigt ihop i min hjärna. När jag såg dem uppe på gymmet verkade alla rätt hurtiga och vältränade av sig, så det blev lite felkoppling när jag såg dem stå och röka direkt utanför. Så synd att förstöra sin kropp på det sättet.

Jag har förstått att det är rent ut sagt ett helvete att sluta röka och försöka bli av med sitt beroende. Jag vet inte själv eftersom att jag inte varit i situationen. En stor eloge till alla rökare som försöker sluta! Visste ni att vi som läkare faktiskt kan göra mycket för att hjälpa rökare till ett rökfritt liv? Bara genom att vi tar upp frågan med en patient om rökstopp, visar forskning att de patienter som därefter lyckas sluta röka ökar från 2-3 % till 5-6 % efter ett år. Bara för att en läkare har frågat dem. Tänk vilken impact vi som läkare har på våra patienter! Det är fascinerande tycker jag och den respekten som man ofta får per automatik för att man bär en vit rock, får inte missbrukas. Här ser vi ett exempel på när detta fenomen kan utnyttjas till något väldigt bra för patienten.

Jag vill inte verka gammal och bitter men...

... i ett bibliotek ska man väl ändå vara tyst? I går när jag satt och pluggade på biblioteket på sjukhuset var det inte många som var tysta. Ärligt talat var det bara studenter - som jag gissar pluggar - på de yngre terminerna som snackade. Vissa av dem kom in i salen och fortsatte sina samtal i lika stark ton som de hade innan de kom in. De skrattade högt, ropade till varandra och satte sig ner (efter att ha fått några arga blickar från andra som satt och försökte koncentrera sig), men där fortsatte de förstås - att viska.

Ärligt talat. Jag vill inte minnas att vi i min klass höll på så när vi gick typ T1-T3? Vad är grejen? Är det som tidningarna skriver nu för tiden, att 90-talisterna är ouppfostrade, tar för sig på ett annat sätt än andra och besitter en "skiter-väl-jag-i-attityd"? Ja, kanske.

Har diskuterat detta med mina vänner som pluggar juridik här i Lund. De berättar samma stories. Att de nya juridikstudenterna sitter med benen på bordet i kafeterian, skriker och skrattar högt, viskar i läsesalen, har mobilen på och svarar också när någon ringer. Vad är det för stil? Magdalena Ribbing, kom och hjälp oss!

Långfrukost

Idag börjar jag först klockan 13. Skönt. Tog en välbehövlig sovmorgon (är fortfarande förkyld och min röst låter som en kråkas, inte kul) och gjorde lite "lyxfrukost" till mig själv bestående av mackor med te. I vanliga fall brukar jag äta gröt. Tidigare var gröt det värsta jag visste. Min farmor brukade göra gröt till sig själv, men vi barnbarn ville aldrig ha. Det var inte förrän jag träffade J som jag började äta det själv. Han gjorde det sedan länge och hävdade att det var en så himla bra frukost, nyttig och billig, men jag vägrade. Efter ett tag vande jag mig. Jag åt nog mer "sylt med gröt" tidigare, än "gröt med sylt". Nu tycker jag faktiskt att det är gott. Brukar äta havregrynsgröt. Det blir mycket godare om man kokar den i kastrull än om man mikrar. Om man vill lyxa till det kan man ha i lite frysta bär under uppkokningen. Annars brukar jag ha russin.

Till min härliga frukost idag läste jag med glädje de fullmäktigehandlingar som kom igår med posten. MSF har sitt nationella fullmäktige nästa helg och det kommer att hållas här i Lund. Vi i MSF Skåne har förberett mötet under året som har gått och det ska bli så roligt! Jag tycker alltid att det är kul med de nationella träffarna. Att få umgås med vännerna i övriga delarna av Sverige, utbyta erfarenheter och diskutera en massa viktiga frågor. Ser fram emot det! Hoppas att Lund visar sig från sin bästa sida, det vill säga - bjuder på sol. Våren i Lund är bättre än "hemma" i Stockholm och det vore roligt att visa övriga Sverige hur vackert det är här på våren, när magnolian blommar.

"Nämen håll inte på och hälsa så mycket på patienten!"

"Suck. Kandidater ska alltid hålla på och hälsa på patienterna och ta dem i hand. Det är onödigt att gå runt och smitta ner varandra. Nej, ställ er nu bara bakom mig och titta hur jag gör!"

- min handledare för dagen

Hmm... Jag tycker själv att det är bra om min doktor hälsar på mig innan vi pratar. Jag hade absolut velat att kandidater gjorde det om de skulle vara med och lyssna också. De flesta av oss vill inte öppet berätta för hela världen om vad det är som för oss till läkaren. Som jag har skrivit förut, det är en mycket speciell situation som man befinner sig i när man är hos doktorn. Man berättar om saker som man kanske inte berättat för någon annan. Man blir undersökt från topp till tå och många känner sig generade inför detta. Att dessutom ha tre kandidater som står och stirrar ut en medan man berättar och klär av sig - helt exponerad - gör det inte mer avslappnat för patienten.

Enligt min handledare i dag skulle vi kandidater i alla fall inte hälsa på patienten. Vi skulle hålla oss bakom handledaren och titta hur han gjorde. Lite som: se och lär. Efter undersökningen sa handledaren: "Tvätta nu av era händer och sprita ordentligt! Vi har varit i närheten av sår och det är en massa bakterier där som vi inte vill ha." (detta inför patienten som fortfarande var kvar i rummet. Sedan lade han åter till, med ett skratt: "Så ni inte går runt och hälsar på andra och sprider bakterier runt omkring er!"

Efter att vår handledare hade gått ut ur rummet, gick jag fram till patienten, log och och sa:

"Jag ska berätta en hemlighet för dig. Vi kandidater tvättar och spritar alltid våra armar och händer, mellan varje patientbesök, så du ska inte vara orolig."

Patienten log tillbaka i samförstånd. Jag tror att han mycket väl uppfattade det konstiga i vad vår handledare hade sagt till oss.

Själv kommer jag ihåg en gång, när jag var hos doktorn. Jag hade varit förkyld en längre period och när doktorn till slut ropade upp mitt namn i väntrummet: "Sofie Liljegren?" (jag heter Sofie Madeleine och många tror därför att Sofie är mitt tilltalsnamn) och jag gick för att möta honom, sträckte jag fram handen för att hälsa. Han drog undan sin hand och sa: "Jag tar helst inte i din hand nu när du har ont i halsen." Jag kommer ihåg att jag blev irriterad och undrade över om detta innebar att han alltså inte tvättade sig mellan varje patient. Usch...

Vad tycker ni? Ska man hälsa på sin patient genom att ta i hand? Eller som min handledare föreslog: bocka eller niga?

Söndagshäng med syrran

Det var en kul kväll igår och de i spexet var väldigt duktiga. Jag trodde att vi skulle få mat under spexet, men det visade sig vara fel. Vi fick maten först när spexet var slut, då var klockan närmare tio och jag var rejält hungrig!

I dag har jag tvättat, städat lägenheten och hängt med Louise. Vi gjorde pannkakor hemma hos mig. Det var gott. I morgon ska jag vara på neurologplacering, blir nog spännande.